panelarrow

Gammal kärlek rostar aldrig

| Lämna en kommentar

Jag kommer ihåg när jag var sisådär 14/15 år och lyssnade på Hellström hela tiden. Jag hängde jättemycket i parker på Söder med polare och höll på och fjompade runt med tjejer hit och dit. Det var på ett sätt en av de bästa tiderna i mitt liv samtidigt som det var den sämsta tiden i mitt liv. Jag hade ingen aning om vem jag var, vart jag var på väg eller vad som skulle hända. Jag var osäker och tafatt samtidigt som jag försökte hitta mig själv. Men i ett gäng av likasinnade grabbar är det inte det lättaste här i världen.

Absolut bästa tiden måste jag säga var när jag var 23. Ung men mitt i livet, vuxen men ändå barn. Nej bästa alltså. Vad skulle ni säga var eran bästa tid i livet?

Kommentera

Required fields are marked *.